Bloggen fortsätter  här »

I söndags kväll så var jag och två vänner från fotoklubben och fotade utsikten från Tunadal,
kullen man går uppför är inte så hög men när man står på toppen så får man en vidunderlig utsikt över Köping.

Efter ett tag så åkte vi vidare till hamnen, där jag tog detta kort på Cementa

Mannen titta på skidåkning, ungarna grejar med sitt och jag gör just ingenting.

Just nu så dalar snön från himlen och jag håller tummarna att det kommer att fortsätta hela dagen (och att det får ligga kvar) för i morgon kväll så ska jag ut med fotoklubben på en fotopromenad runt i stan. Snön gör att att som är smutsigt och tråkig försvinner och man kan få fina statsbilder med snötäckta hus. Kameran har annars fått vila ganska mycket sista tiden, därav avsaknaden av nya bilder i bloggen alla har vi perioder då även roligaste hobbyn behöver läggas på hyllan ett tag.

Har börjat funderat på vad ungarna ska få i julklapp i år, nu går det ju inte längre att bara gå in på leksaksaffären för att köpa alla klappar, utan nu måste man verkligen tänka  till lite extra då det inte är leksaker (för barn) som gäller längre.

Idag är jag glad över att

• alla i familjen är friska – ta i trä
• det snöar ute -  snön gör att det blir ljust och fint
• det inte är långt kvar till jul -  jag älskar verkligen julen och allt som hör där till; tomtar, levande ljus, glada barn och massor med god mat

Vad är du glad över?

Kameran har fått ha en vilopaus senaste tiden medans jag har ägnat mig åt annat. Det har blivit en hel del julkort och mitt senaste projekt är att göra julklappsetiketter.

Nästa helg så ska jag ut med fotoklubben på en kvällstur, det ser jag i fram i mot och nu har ju vintern äntligen kommit, så det kanske kan bli lite bra bilder.

Vinterskor!
Min son som bara växer och växer kunde inte ha vinterskorna som vi köpte åt honom förra året, hans fötter har blivit hela två storlekar större sedan förra året, grabben växer så det knakar. Lilltjejen däremot kunde ha sina men hon sa att hon gärna ville ha nya ändå, sådana där stövlar med höga skaft, i läder

Ibland så är det ganska frustrerande att vara arbetslös, man kämpar och kämpar men det händer ingenting. När jag tycker att det är extra motigt så brukar jag åka ut till Norsa hagar och promenera runt med kameran. Detta gjorde jag igår och fast det var ganska grått och trist väder när jag åkte hemifrån så fick jag ett par bilder som blev riktigt bra. När jag kom hem så hade jag fått ett mail från ett större företag i Västerås där de skrev att de är mycket intresserade av mig och om jag fortfarande var intresserad av att jobba på hos dem så ville de att jag skulle ansöka till det jobberbjudande som de har just nu. 

(Läs mer…)

Idag startar årets Rosa band – kampanj så därför kommer hemsidan denna månad att vara rosa

Varje år får cirka 7 000 kvinnor beskedet att de har bröstcancer. Det innebär att var nionde kvinna drabbas någon gång i livet. Antalet bröstcancerdiagnoser i Sverige ökar, men samtidigt blir de som överlever allt fler. På 1960-talet levde cirka 50 procent av bröstcancerpatienterna i Sverige tio år efter diagnos och behandling. I dag är siffran 80 procent. Cancerfondens mål är att ännu fler ska överleva – ett mål som bara kan bli verklighet genom framgångsrik forskning.

Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj bekämpar bröstcancer genom att finansiera forskning, sprida kunskap om sjukdomen och väcka opinion kring viktiga frågor.

Dagens cancerforskning är primärt långsiktig och resultaten kommer främst våra barn och barnbarn att dra nytta av. Men människor drabbas redan nu. För att ge de drabbade bättre villkor, och öka deras chanser att överleva, arbetar Rosa Bandet även med kunskapsspridning och opinionsbildning.

Under oktober färgas hela Sverige rosa med hjälp av företag, föreningar och privatpersoner som vill engagera sig i kampen mot bröstcancer. Sedan starten för åtta år sedan har Cancerfonden – tillsammans med privatpersoner, företag och föreningar – samlat in närmare 260 miljoner kronor. Framgången med Rosa Bandet ligger bland annat i den avgränsade kampanjperioden som gör att vi varje år kan komma tillbaka med full kraft och nya aktiviteter under oktober månad.

Rosa bandet – insamlingar »

Jag är inte längre långsammast i simbassängen (motionssim) längre. Nu är jag näst långsammast och det är en stor seger. Har kämpat i flera månader men ändå blivit omsimmad av varenda simmande pensionär (och yngling) som finns här i Köping. Det hände i måndags, jag såg damen i svart baddräkt någon meter framför mig och för varje simtag så kom jag närmare och närmare henne och till slut så simmade jag även om henne 

10 minuter senare så hade hon stigit upp ur bassängen och istället så hade jag sällskap av två killar som simmade 3 längder medans jag simmade 1, fast det är ju en helt annan historia