Pappas burkar

catja skriver:

Kul. Min morsa har gamla cigarillaskar i plåt i sina lådor. Ja jag slår vad om att hon har det än i dag. Minns dem från jag var litet barn. Mamma sparade pengar i dem. Sådana hon trodde kunde bli värdefulla eller ge något värde känslomässigt. Ingen öppnade de där askarna för man fick inte pilla på pengarna som kunde bli missfärgade. De låg var och en invirade i papper. Ibland kom lådorna fram och vi barn fick ’se men inte röra’ på de där glittriga silverfärgade skatterna. I en av askarna låg tvåkronor. De glittrade extra mycket i mina ögon. De fanns inte mer i handeln och var därför också lite ’konstiga’ för oss barn. Exotiska på något vis. En dag blev suget efter en tvåkrona för stort. Jag gick i första klass, hade precis kommit hem från skolan. Jag öppnade en av askarna och pillade ut en tvåkrona ur pappret. Den var ju så fin. Skulle bara titta på den men plötsligt slank den ner i min ficka. Jag gick där resten av dagen och mådde inte särskilt bra över att ha stulit något från min mamma. Tvåkronan brände i fickan. När mamma kom från jobbet fick jag så dåligt samvete över stölden att jag beslöt mig för att jag skulle ge tillbaka pengen. Jag vågade inte berätta att jag stulit den och tyckte själv att jag kom på världens bästa historia. Jag skulle ha hittat den på vår trappa – förstås! Världens bästa idé! Bara det att vi bodde i eget hus…vem går och tappar en tvåkrona just där!?
Hur som helst. Snäll mamma som jag har tog hon emot tvåkronan och tackade¨extra mycket för den och frågade om jag säkert inte skulle behålla den själv nu när jag hittat den. Inte då, nickade jag…
Mamma visste hur hon skulle få samvetet att gnaga lite extra utan att skälla på mig. Först flera år senare förstod jag att mamma hela tiden visst att jag stulit den. Hon är fin hon mamma. 🙂